Natt
Pratat med A i telefonen i typ en timme. Vi har blivit erbjudna jobb på en krog på Smögen som jag tror vi ska ta. Eller, kanske inte på samma ställe. Men A ska i allafall jobba som kock på Lagergren på Smögenbryggan vilket är ett sjukt fint jobb för någon i hans ålder. Jag ska nog jobba servis och bar, för att lära upp mig till bartender så småningom. Vart vet jag inte än, men det verkar lovande. Kommer att jobbamycket och dra in mycket pengar. Kan man lebva gött på sen. I allafall några månader. Om det blir så att vi tyar det här jobbet ska jag jobba så sjukt många timmar i sommar så jag kan ligga och lata mig resten av hösten. Eller, lata mig kan jag ju inte för jag har ju Fröken Selberg men jag kan i allafall slippa jobba extra. Förhoppningen är ju att kunna leva på Fröken Selberg lite längre fram i tiden.
Nu är det bara 14 dagar kvar tills vi åker till Karibien och ca 34 dagar kvar tills jag åker till Thailand.
-v-
Jag måste börja lära mig att vårda sinnet
Sväljer min stolthet, tittar upp fast tårar rinner
Har lovat mindre, men nu ska jag hålla allt
Går ut på stridsfältet, upp med hakan, huvudet kallt
-v-
Svårt att inte bli nostalgisk den här tiden på dygnet. Det finns så mycket som jag delat med så många människor som inte längre finns i mitt liv. Det är dags nu, dags att stå upp för det man tror på. Det är dags att slå tillbaka. Sätta hårt mot hårt. Det är så många som läser den här bloggen, men så få som verkligen vet vem jag är. Bakom mina blå ögon. Det är skrämmande att leva i en värld där alla känner igen en utan att någon av dom ens har sett mig. Det är beklämmande att jag skaffat mig så många fiender på vägen, men jag är sån. Jag skapar intriger, jag skapar en känsla av maktlöshet för mina närmaste. När jag mår som jag gör. När jag säger som jag säger. Och det är inte alltid som hjag ens vet om vad jag säger.
Jag känner mig som en sjöjungfru i en guldfiskskål ibland. Så kan jag nog sammanfatta det.
Jag har alla yttre förutsättningar för att må bra, verkligen, och det är jag så jävla lycklig för. Men jag kan inte rå för att känna bitterhet, över att mitt liv säljs ut på blocket.
-v-
Men vad gör väl det om hundra år?
Nu är det bara 14 dagar kvar tills vi åker till Karibien och ca 34 dagar kvar tills jag åker till Thailand.
-v-
Jag måste börja lära mig att vårda sinnet
Sväljer min stolthet, tittar upp fast tårar rinner
Har lovat mindre, men nu ska jag hålla allt
Går ut på stridsfältet, upp med hakan, huvudet kallt
-v-
Svårt att inte bli nostalgisk den här tiden på dygnet. Det finns så mycket som jag delat med så många människor som inte längre finns i mitt liv. Det är dags nu, dags att stå upp för det man tror på. Det är dags att slå tillbaka. Sätta hårt mot hårt. Det är så många som läser den här bloggen, men så få som verkligen vet vem jag är. Bakom mina blå ögon. Det är skrämmande att leva i en värld där alla känner igen en utan att någon av dom ens har sett mig. Det är beklämmande att jag skaffat mig så många fiender på vägen, men jag är sån. Jag skapar intriger, jag skapar en känsla av maktlöshet för mina närmaste. När jag mår som jag gör. När jag säger som jag säger. Och det är inte alltid som hjag ens vet om vad jag säger.
Jag känner mig som en sjöjungfru i en guldfiskskål ibland. Så kan jag nog sammanfatta det.
Jag har alla yttre förutsättningar för att må bra, verkligen, och det är jag så jävla lycklig för. Men jag kan inte rå för att känna bitterhet, över att mitt liv säljs ut på blocket.
-v-
Men vad gör väl det om hundra år?
Kommentarer
Trackback