Mig äger ingen
Jag är ledsen, över att saker och ting inte alltid är vad det ser ut att vara.
Jag är ledsen över att jag låtit mig bli nedtryckt av sådana som Er. Och jag är jävligt ledsen över att ni nu är tragiska personer jag hyser förakt för. Jag är ledsen för att jag ägnat tid åt att undra vad jag gjort Er. Och jag finner ingenting ni gör utmärkande på något positivt sätt. Jag ser på er som Gud tittar ner på sina barn och skakar på huvudet, medan de där nere skjuter ihjäl varandra med stora pistoler.
Jag är en sådan person som alltid försöker att se till det goda hos människor, men jag ser inte längre något gott i ett destruktivt sätt att bete sig som detta. Jag ser inget spännande i det och jag ser ingen charm i det. Framför allt så skäms jag över att jag ens tagit åt mig av alla hemskheter som folk öst över mig. Samtidigt som när jag går och lägger mig på kvällen så är jag stolt över allt jag inte har på mitt samvete men som ni borde ha på erat. Jag känner mig stolt över att jag inte blivit en förbittrad människa trots allt jag varit med om. Att jag fortfarande kan se positivt på saker och ting tycker jag är fantastiskt, inte naivt.
Jag gör vad jag vill i mitt liv, för mig äger ingen...
medans djävulen äger Er!