Fröken Selberg

Jag är ledsen, över att saker och ting inte alltid är vad det ser ut att vara.

Jag är ledsen över att jag låtit mig bli nedtryckt av sådana som Er. Och jag är jävligt ledsen över att ni nu är tragiska personer jag hyser förakt för. Jag är ledsen för att jag ägnat tid åt att undra vad jag gjort Er. Och jag finner ingenting ni gör utmärkande på något positivt sätt. Jag ser på er som Gud tittar ner på sina barn och skakar på huvudet, medan de där nere skjuter ihjäl varandra med stora pistoler.

Jag är en sådan person som alltid försöker att se till det goda hos människor, men jag ser inte längre något gott i ett destruktivt sätt att bete sig som detta. Jag ser inget spännande i det och jag ser ingen charm i det. Framför allt så skäms jag över att jag ens tagit åt mig av alla hemskheter som folk öst över mig. Samtidigt som när jag går och lägger mig på kvällen så är jag stolt över allt jag inte har på mitt samvete men som ni borde ha på erat. Jag känner mig stolt över att jag inte blivit en förbittrad människa trots allt jag varit med om. Att jag fortfarande kan se positivt på saker och ting tycker jag är fantastiskt, inte naivt.

Jag gör vad jag vill i mitt liv, för mig äger ingen...

medans djävulen äger Er!

Vad vill jag göra i mitt liv? Den frågan ställer jag mig ganska många gånger om dagen. Jag är ju inte så mycket för det här med att göra som man brukar; plugga, skaffa jobb, ungar osv. Jag gillar att ha roligt och jag gillar att resa. Jag gillar att resa så mycket att jag faan nästan aldrig är hemma. Därför funderar på att göra något radikalt. Jag gillar det där med att vara radikal. Så här är några ideér...

- Åka till Afrika och hjälpa sjuka barn.

- Åka till NY och skaffa mig ett jobb och en schysst lya på upper east side

- Flytta till Thailand så jag kan se min syster växa upp och kunna resa kors och tvärs i Asien.

- Åka till Australien och jobba som bartender på en yacht

- Åka till Norra Thailand och träna elefanter i Chang Mai'
-Åka och jobba på kryssningsfartyg i Karibien

Och doppa fötterna i havsvatten på en vit strand klockan fem på morgonen. Som när jag var i Thailand 06... min drömresa. Jag hade en fantastisk tid med fantastiska människor och levde på ett sätt som är så långt bort från all vardag här hemma. Total eufori.

 

Stranden på Haiiti våren -08

 Lillasyster

  Pappa matar apor

 Hemma hos oss

 Jag rider elfant i Cha Am

Jag och Annelie ska sjunga den 21 klockan 16.00. Anledningen till att jag skriver det här är mest för att jag ska komma ihåg det. Men också för att jag måste berätta för er hur fantastiskt kul vi har det då. Eller till och med mysigt som Annelie beskrev det. Det är mysigt.

Nu är jag på jobbet och stannar här till klockan 18. Då ska jag och Sanna på Winnerbäck i Brunnsparken. Det kommer bli fantastiskt. Hur mycket det än regnar så kommer det bli fantastiskt. Fast mest för att Miss Li också ska spela. Jag gillar Miss Li. Efter det ska jag nog hänga i gäng med Ellen. Det kommer garanterat också bli fantastiskt. Det blir det ju alltid.

You might be a big
fish in a little pond.
Doesn't mean you won
cause along may come
A BIGGER ONE

coldplay. mer värt än allt.

Fan, jag tror jag saknar min kille.

Alltså. Jag vill ju så gärna att folk ska tro att jag är en sån där sjukt cool indie/pop/emo/rock brud. Ni vet en sån där som man ser på stan ibland och blir arg för att dom bara kliver upp ur sängen och ruffsar lite i håret, drar på sig en tisha och sen drar ut på stan och alla människor vänder sig efter dom för att dom ser så jävla snygga ut. Jag har efter lång överläggning med mig sjävl kommit fram till att jag är svår kategoriserad. Ena dagen ser jag ut som uppstyrd söderböna medans den andra dagen vara hård och cool. jag är trött på den docksöta image jag dragits med i sommar. Varför gör jag mig så tråkig?

Jag är ju sjukt kul.