Kraftigt tilltagande överlägsenhetskomplex
Det heter min sjukdom. Den här bloggen skapar det, delsvis åtminstone. Jag skulle tycka det var kul att ringa till Örebro sjukvårdsrådgivning för att få det bekräftat men jag tror att sjukdomen skulle öka i styrka genom att prata med dessa idioter som man får tala med när man ringer. Och nu skriker alla vänsterpartister där hemma vilken fruktansvärd människa jag är som kritiserar sjukvården i det här landet. Den är ju SÅ fantastisk. Men jag tycker det faktum som är roligast är att dom som säger att sjukvården är fantastisk i det här landet är dom som aldrig blivit utsatta för den. Och nej jag skrev inte fel. Man blir utsatt för sjukvården här.
Man måste praktiskt taget vara döende eller ha ett hål genom kroppen för att någon ska titta åt en på akuten. På vårdcentralen är det ännu värre. Där måste man nämligen vara misstänkt döende. Och det är en klurigare form, för då måste dom undersöka en. Och av egna erfarenheter så vet jag att man hinner dö både en och tjugo ggr innan man får tid för att bli undersökt.
Ett utmärkt exempel på det är jag själv.
I somras samma dag som jag slutade skolan hade jag fruktansvärt ont i bröstet. Min mor vart utom sig av oro och sa åt mig att ringa denna upplysning. Jag ville såklart inte för vi skulle ha fest på kvällen, men jag ringde ändå. I upplysningen säger dom att jag måste åka direkt till akuten för att jag kunde eventuellt ha proppar i lungorna. Och det är ju tydligen ganska allvarligt. Så jag åker in. festen hemmahos mig får börja utan mig. Dom gör EKG. Sen får jag helt själv ligga i ett rum i fyra timmar. FYRA TIMMAR. Och under dessa fyra timmar är det inte en enda läkare/sköterska som stoppar in huvudet en enda gång och ens kollar att jag fortfarande lever. Och då hgade dom inte ens undersökt mig. Nu hade jag ju inte proppar i lungorna uppenbarligen eftersom jag sitter här. Men. Så som jag uppfattat det kan proppar på väldigt kort tid stiga till hjärtat eller hjärnan och man stendör. Fyra timmar är inte väldigt kort tid. Men efter denna tid kommer en doktor in. Ställer lite frågor. Sen får jag ÅKA HEM. Och det var ju skönt. Men faktum kvarstår...
Tänk OM jag verkligen hade haft proppar i lungorna och dom låter mig ligga där i fyra timmar. Jag hade ju hunnit dött minst hundra gånger. Hur kan man lämna en patient som dom misstänker ha proppar i lungorna ENSAM utan ngn som helst bevakning eller larm i FYRA timmar. En viktig faktor i historien var också att det inte var jag som inbillat mig att det var fel på mig. Det var sjukupplysningen som sa att det var bråttom som helvete. Jag ville ju supa.
Herregud. Mina skattepengar går till det här. Herregud.
Man måste praktiskt taget vara döende eller ha ett hål genom kroppen för att någon ska titta åt en på akuten. På vårdcentralen är det ännu värre. Där måste man nämligen vara misstänkt döende. Och det är en klurigare form, för då måste dom undersöka en. Och av egna erfarenheter så vet jag att man hinner dö både en och tjugo ggr innan man får tid för att bli undersökt.
Ett utmärkt exempel på det är jag själv.
I somras samma dag som jag slutade skolan hade jag fruktansvärt ont i bröstet. Min mor vart utom sig av oro och sa åt mig att ringa denna upplysning. Jag ville såklart inte för vi skulle ha fest på kvällen, men jag ringde ändå. I upplysningen säger dom att jag måste åka direkt till akuten för att jag kunde eventuellt ha proppar i lungorna. Och det är ju tydligen ganska allvarligt. Så jag åker in. festen hemmahos mig får börja utan mig. Dom gör EKG. Sen får jag helt själv ligga i ett rum i fyra timmar. FYRA TIMMAR. Och under dessa fyra timmar är det inte en enda läkare/sköterska som stoppar in huvudet en enda gång och ens kollar att jag fortfarande lever. Och då hgade dom inte ens undersökt mig. Nu hade jag ju inte proppar i lungorna uppenbarligen eftersom jag sitter här. Men. Så som jag uppfattat det kan proppar på väldigt kort tid stiga till hjärtat eller hjärnan och man stendör. Fyra timmar är inte väldigt kort tid. Men efter denna tid kommer en doktor in. Ställer lite frågor. Sen får jag ÅKA HEM. Och det var ju skönt. Men faktum kvarstår...
Tänk OM jag verkligen hade haft proppar i lungorna och dom låter mig ligga där i fyra timmar. Jag hade ju hunnit dött minst hundra gånger. Hur kan man lämna en patient som dom misstänker ha proppar i lungorna ENSAM utan ngn som helst bevakning eller larm i FYRA timmar. En viktig faktor i historien var också att det inte var jag som inbillat mig att det var fel på mig. Det var sjukupplysningen som sa att det var bråttom som helvete. Jag ville ju supa.
Herregud. Mina skattepengar går till det här. Herregud.
Kommentarer
Trackback