Fröken Selberg

Kommer en enda person till av mina kompisar och säger att dom vill tatuera stjärnor så kommer jag fortsättningsvis hålla för öronen. Herregud, ska man tatuera sig så kan man ju komma på något lite mer orginellt än samma motiv som halva sverige har.

Vad hände med kreativiteten.

För att ta ett exempel på en av dessa diskussioner;

- Jag vill tatuera in en stjärna.
Jag: Men, allså, ska man tatuera sig och ha den hela livet så ska man ju göra något som verkligen betyder något för en, inte något som precis alla andra har.
- Men vadå, jag tycker ju att det är fint, det kanske är speciellt för mig?
(personen ifråga kan inte argumentera för sin sak utan måste försvara sig med irritation)
- Och vadå, dina tattueringar är ju inte så himla speciella dom heller.
Jag: Men har du sett någon annan som har en likadan?
- Nej men ändå.
Jag: Just det.

Inte för att det inte är fint med stjärnor. Men...

jag kanske borde strafftatuera mig med en stjärna.

JA, äntligen kan jag få vara som alla andra!